Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 4 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1348, nivå A2.

mana

Vad betyder mana?

Substantivet mana avser en häst eller ett lejon med långt hår på halsen; verbet mana betyder att uppmana någon till något eller att driva på någon att göra något

Synonymer till mana

Motsatsord till mana

Exempelmeningar

  • Hästens mana var lång och vackert kammad.
  • Hon manade sina vänner att anmäla sig till loppet.
  • Lejonets mana glänste i solskenet.

Varifrån kommer mana?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

mana = fsv.: påminna om, påstå, uppmana, bedja, kräva för skuld, anmana, inmana, (som fånge), sen fno.: uppmana = da. mane, från mlty. manen, påminna om, uppmana, kräva för skuld = fsax., fhty. manôn, i fhty. även manén (ty. mahnen), ags. manian = lat. monēre, erinra, uppmana (se monster, monument); med samma avljudsstadium som t. ex. germ. pret.-pres. man (se månde) o. grek. mémona, ämnar; till ie. roten men, tänka, i minne, månne osv.; alltså egentl.: komma (ngn) att tänka på, erinra. — Till den förr o. dial. ej sällsynta böjningen mante, mant hör självmant, egentl. part. pf.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.