Hoppa till innehållet
Ordlex

Grammatik

Supinum

Supinum är verbformen som står efter har och hade: har skrivit, hade gått. I svenskan slutar den oftast på -t eller -it.

Supinum bildar tillsammans med hjälpverbet ha de sammansatta tempusen perfekt (har skrivit) och pluskvamperfekt (hade skrivit). Formen böjs aldrig efter person eller numerus.

Svaga verb får supinum på -t eller -at: har talat, har läst, har bott. Starka verb får -it med vokalväxling: har skrivit, har sprungit, har ätit.

Supinum ska inte blandas ihop med perfekt particip, som böjs som ett adjektiv: en skriven bok, ett skrivet brev. Supinum är alltid samma form: har skrivit.

Exempel ur ordboken

ordinfinitivpresenspreteritumsupinum
gågågårgickgått
springaspringaspringersprangsprungit
skrivaskrivaskriverskrevskrivit
ätaätaäteråtätit
kommakommakommerkomkommit
sesesersågsett
göragöragörgjordegjort
sovasovasoversovsovit
talatalatalartaladetalat
varavaraärvarvarit
hahaharhadehaft
fåfåfårfickfått

Formerna ur SALDO:s morfologi. Varje ordsida visar hela böjningen.

Vanliga frågor

Vad är supinum av är?
Varit: jag har varit hemma hela dagen.
Vad är skillnaden mellan supinum och perfekt particip?
Supinum står efter ha och böjs inte (har målat). Perfekt particip beskriver något och böjs som ett adjektiv (en målad vägg, ett målat hus, målade väggar).

Källa: Svenska Akademiens grammatik och Språkrådets rekommendationer för reglerna; SALDO (Språkbanken, CC BY) för ordformerna.