Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 1 000 vanligaste orden i svenskan, plats 528, nivå A1.

jord

Vad betyder jord?

Det översta lagret på jordytan där växter kan gro och som består av mineraler, organiskt material, vatten och luft; även marken som något man odlar på eller äger; och planeten vi lever på.

Synonymer till jord

Exempelmeningar

  • Trädgården har mörk och fet jord som passar bra för grönsaker.
  • Efter regnet var jorden så blöt att traktorn fastnade.
  • Hon köpte en säck jord för att plantera om blommorna på balkongen.

Varifrån kommer jord?

Lånord från latin enligt Hellquist.

jord, fsv. iorþ (iarþ-) = isl. jǫrð, da. jord; med u-brytning av y. urnord. *erþu, av germ. *erpō = got. aírþa, fsax. ertha, fhty. erda (ty. erde), ags. eorð (eng. earth); avledn. av ie. er- i grek. éra, jord, éraze, på jorden: med likbetyd. släktingar även i armen. o. alban.; se f. ö. Järva. Härtill även, med Kögel m. fl.: ags. Erce (eorðan módor) i ett gammalt åkersigneri; väl kortnamnsform. — Med avs. på betyd. jfr mull o. ags. molde, jord, värld. — En annan vida spridd indoeuropeisk beteckning för 'jord' företrädes av lat. humus (jfr under human), besl. med grek. khamaí, på jorden (jfr kameleont), o. fslav. zemlja (it. ex. Novaja Zemlja, 'nyland'). Mera enstaka: lat. terra (se torr) o. grek. gaĩa, gē̃ (se geografi); m. fl. — Jordfästa, 1711; syftar antagl. från början på bruket att på olika magiska sätt binda den döde vid jorden, så att han ej gick igen; jfr t. ex. o. 1800: 'en Trollkarl (hade) sluteligen så jordfästat honom, att han sedan legat stilla'. Jfr H. Pipping Hist. tidskr. f. Finland 1919, s. 3 (sep.) — Jordmån, fsv. iordhmun (iordha-, iordhs-), jordstycke, jord, stundom närmande sig den nyare betyd.: jordbeskaffenhet = senisl. jarðmunr, jordagods, da. jordsmån, jordstycke, jordmån; till mån 1 i betyd. 'värde', se d. o. — Jordrök, växten Fumaria officinalis, Berchelt 1588; i grek. bl. a. kallad kapnós, egentl.: rök: dess skarpa saft ansågs reta till tårar liksom röken. Jfr J. Lindgren Läkemedelsnamn s. 135.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.