Hoppa till innehållet
Ordlex

Interjektion och substantiv, 2 bokstäver. Ett av de 500 vanligaste orden i svenskan, plats 251, nivå A1.

ja

Vad betyder ja?

bekräftande svar som uttrycker att något stämmer eller att man samtycker; substantiv om ett jakande svar eller en röst för något

Synonymer till ja

  • såklart

Motsatsord till ja

Exempelmeningar

  • Ja, jag kommer på middagen i kväll.
  • Hon sa ja till jobberbjudandet direkt.
  • Vinner ja-sidan omröstningen får vi en ny cykelbana.

Varifrån kommer ja?

ja, fsv. ia, iā (varav ä. nsv. jå, 1500-t.) = isl. já, da. ja, got. ja (jämte jai), fsax., fhty. jâ (ty. ja), ags. geá (dvs. já, eng. yea); jfr ags. giese (väl av je-swā, till så adv.). Sannol. egentl. en kasusform till ie. pron. *jos, *jā, *jod (= sanskr. yás, yā́, yát). Jfr litau. jé, ja, o. möjl. grek. ē̃, sannerligen (som dock kan vara av ett ie. ē = sanskr. ā́). — Enl. somliga är isl. já = got. jah, och. — Ljudlagsenligt skulle j på nordisk botten ha bortfallit (jfr år = ty. jahr); att det kvarstår beror på ordets enklitiska o. iterativa användning. — Jfr Lidén Ark. 3: 235 f. o. se under jo. — Jaha, av ja med tvåspetsig accent, där expirationstrycket på den senare accentspetsen förstärkts till huvudaccent, varvid ett h inskjutits vid vokalmöte. Jfr nehej för nej. Se Kock Ark. n. 140 n. 1.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.