Grammatik

Supinum är verbformen som står efter har och hade: har skrivit, hade gått. I svenskan slutar den oftast på -t eller -it.

Preteritum är verbets dåtidsform, det som ofta kallas imperfekt: jag skrev, vi gick, hon talade.

Presens är verbets nutidsform: jag skriver, vi går, hon talar. Den slutar på -r i svenskan.

Infinitiv är verbets grundform, den som står efter att: att skriva, att gå, att vara. Det är formen ordböcker slår upp verbet på.

Imperativ är uppmaningsformen av verbet: Skriv! Gå! Var tyst! Den är oftast lika med verbets stam.

Perfekt particip är verbformen som beskriver något som skett med en person eller sak och böjs som ett adjektiv: en skriven bok, ett skrivet brev, skrivna böcker.

Presens particip är verbformen på -ande eller -ende som beskriver något pågående: en springande hund, ett leende barn.

Bestämd form är substantivets form med ändelse för den, det eller de: boken, huset, bilarna. Obestämd form saknar ändelsen: en bok, ett hus, bilar.

Plural är flertalsformen av ett ord: bilar, hus, flickor, män. Svenska substantiv bildar plural med -or, -ar, -er, -r, -n eller utan ändelse.

Singular är entalsformen av ett ord: en bil, ett hus, flickan. Motsatsen är plural, flertal.

Komparativ är adjektivets jämförelseform: större, snabbare, vackrare. Den bildas med -are eller med mer framför adjektivet.

Superlativ är adjektivets högsta grad: störst, snabbast, vackrast. Den bildas med -ast eller -st, eller med mest.

Utrum är en-ord (en bil, bilen) och neutrum är ett-ord (ett hus, huset). Svenskans två genus avgör artikel, böjning och adjektivets form.

Svenskans ordklasser är substantiv, verb, adjektiv, adverb, pronomen, räkneord, prepositioner, konjunktioner, subjunktioner och interjektioner. Varje ord hör till en eller flera av dem.

Genitiv är ägarformen av ett substantiv och bildas med -s utan apostrof: Annas bil, husets tak, barnens leksaker.