Hoppa till innehållet
Ordlex

Pronomen och substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 500 vanligaste orden i svenskan, plats 150, nivå A1.

folk

Vad betyder folk?

människor i allmänhet, en grupp personer; i betydelsen pronomen används det för att syfta på andra eller på 'man' i vaga termer

Synonymer till folk

Exempelmeningar

  • Folk står i kö utanför affären redan innan den öppnar.
  • Det var mycket folk på konserten i somras.
  • Folk brukar säga att vintern blir kallare i norr.

Varifrån kommer folk?

folk = fsv., isl., da., fsax., fhty. (ty. volk), ags. (folc), eng.; i förnspr. ofta: krigarskara; av germ. *fulka-; från germ. spr.: litau. pulkas m., skara, fslav. plŭkŭ, krigarskara, av ie. *pl̥go-; sannol. besl. med lat. populus, folk (reduplicerad bildning: *po-pel-os), plēbēs, plēbs o. grek. plē̃lhos, mängd (*plē-dh-), till ie. roten pelē, fylla, vara full, vartill sv. full. Äldst alltså: mängd. Jfr f. ö. bl. a. Uhlenbeck PBB 26: 310. Jfr fylka, fylke ävensom plebej, populär o. pöbel. — Andra germ. ord för 'folk' äro isl. ljǫðr osv., jfr ty. leute (av ovisst urspr.; se luden), o. den allmänt spridda, tydligen samindoeur. beteckning, som ingår i isl. þjǫð, got. þiuda osv. (se tysk).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.