Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 5 bokstäver.

grina

Vad betyder grina?

skratta högt och ofta okontrollerat; i vardagligt bruk även, särskilt i uttrycket grina åt någon, att skratta åt någon

Synonymer till grina

Motsatsord till grina

Exempelmeningar

  • Barnen grinade när clownen snubblade över sina egna skor.
  • Vi satt i soffan och grinade åt gamla komedier hela kvällen.
  • Han grinade så att han fick tårar i ögonen av skratt.

Varifrån kommer grina?

grina, t. ex. Burens o. 1600 = isl. grína, no. grina st. vb, da. grine, mlty. grînen, fhty. grînan (ty. greinen) i ungef. samma betyd.: förvrida ansiktet till sura miner, gråt el. skratt; jfr ags. gránian (eng. groan), stöna, klaga, av *grainōn. Väl egentl. samma ord som sv. grina, ej sluta tätt till o. dyl. = no. grina, da. grine ds. (om söm o. dyl.); med grundbetyd.: gapa, t. ex. i uttr. grina som en solvarg. Härtill med avljud: gren samt isl. greina, -nd-, åtskilja m. m., som kan vara kausativum till grina, men även denominativt. Jfr till betyd.-utv. gapa. Se t. ex. W. Cederschiöld Fil. samf.:s i Göteb. minnesskr. s. 71. Ordet är rotbesl. med sv. o. no. dial. grisa, grina o. dyl.; i övrigt dunkelt; jfr sanskr. hrī, skämmas (egentl.: förvrida ansiktet?). — Jfr grätten.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.