Synonymer till vicka
Ordlistorna anger inga synonymer för vicka.
Varifrån kommer vicka?
Lånord från tyska enligt Hellquist.
vicka, vb, Serenius 1734, jfr Verelius 1681: wickande, adj., ävensom(?) 1547: 'sigh ther ifrå ingelunde ville vicke låthe' (i avskrift från 1500-t.; knappast hit); väl från ty.; jfr ty. dial. wicken, röra hit o. dit (med bibetyd. av hastighet el. kraft); en intensivbildning av samma slag som vippa o. guppa, uppkommen antingen genom förlängning av konsonanten el. av förgerm. *u̯iᵹn- el. *u̯ikn-, till ie. u̯ig- i t. ex. sanskr. vijátē, viker tillbaka för (se vika, vecka, vek, vik osv.), till ie. u̯ik- i lett. wīkstu, böjer mig, blir smidig, litau. veikùs, snabb m. m., lat. vincīre, binda (se vicker); väl ytterst till ie. u̯i, böja o. d., även: fläta, binda (se vial o. vide).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.