Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 6 bokstäver.

spraka

Vad betyder spraka?

låta med korta, knäppande ljud, till exempel när eld brinner eller när något torrt bryts; användas även om att vara full av liv eller energi

Synonymer till spraka

Exempelmeningar

  • Brasan sprakade i kaminen hela kvällen.
  • Det sprakade om gnistorna när de träffade den torra granen.
  • Hon var full av energi och sprakade av idéer på mötet.

Varifrån kommer spraka?

spraka = fsv., no. = da. dial. sprage, skryta (till betyd. jfr under bräm); besl. med litau. sprögti, knastra, brista, sproga, gnista som flyger omkring, lett. sprägt, sprégt, ungef. ds.; se även språk. Jfr med r- före stamvokalen: mlty. sparken, spruta gnistor, ags. spearcian, spiercan (jfr eng. sparkle), spearca m., gnista (eng. spark), osv., ävensom lat. spargere, strö, stänka, spruta, grek. spargdö, sväller, spharagéomai, knastrar, sväller av m. m. (jfr s p a r r i s), sanskr. sphiirjati, knastrar, dånar, frambryter, m. m. Samtliga allmänt o. möjl. med rätta förenade under en ie. rot sp(h)erag. Minst lika sannolikt är dock på grund av ordens ljud-härmande ursprung, att här gamla parallellbildningar föreligga. Jfr spragg(e) o. sprakfåle, sp rak ve d.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.