Synonymer till vraka
Ordlistorna anger inga synonymer för vraka.
Varifrån kommer vraka?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
vraka, förkasta o. d., i litter. vanligt först på 1800-t. (ej hos Weste 1807 el. Lindfors 1824), är ej en direkt fortsättning av fsv. (starka vb.) vraka (jfr t. ex. G. I:s reg. 1553: vraka bort) biform till vräka, utan liksom da. vrage lånat från mlty. wraken, ty. bracken, av germ. *wrakōn. Samma rotstadium uppträder t. ex. i vrak ovan, i ags. wracu f., hämnd, elände m. m. (bildat till germ. *wrekan som t. ex. isl. dvǫl f. till *dwelan, kvǫl till *kwelan osv.), o. i germ. *wrakjan- = fsax. wrekkio, landsförvist, främling, fhty. recko, wreckeo (ty. recke, jättelik hjälte el. krigare, upptaget från fornspr., först hos Wieland, urspr.: kringströvande krigare, främling, under 1500-t. även 'jätte'; ej besl. med isl. rekkr, kämpe, man, av *rink-, varom se Rinkaby), ags. wrecca, även: usling (eng. wretch, eländig människa, usling o. d.; med avs. på betyd.-utvecklingen jfr elände); från germ. spr. enl. somliga fra. garçon, gosse, i ffra.: trossknekt o. d. (vulg.-lat. w(a)racionem), dock högst osäkert; se även under vräka o. följ.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.