Synonymer till pipa
Varifrån kommer pipa?
2. pipa, sbst., fsv. pīpa, om blåsinstrument o. rör = senisl. pipa, fsax. pîpa, fhty. pfifa (ty. pfeife), ags. pipe (eng. pipe), fra. pipe. osv., från mlat. pīpa, bildat av föreg., alltså egentl.: 'flöjt', sedan om rörformiga föremål i allmänhet. Den i ä. sv. förekommande, utifrån lånade anv. om större rymdmått för våta varor (vin o. d.) syftar på vinfatens ursprungligen långsträckta form. — Jfr pip. — Dansa efter någons pipa, motsv. i da., ty., eng., väl efter björn-förevisarens pipa, efter vilken björnen dansade. — Stoppa pipan i säcken, motsv. i da. o. ty., egentl. om säckpipan. Jfr 1515: 'traxi fistulam meam in meum saccum'. — Jfr Piper, Pfeiffer.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.