Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 5 bokstäver. Ett av de 3 000 vanligaste orden i svenskan, plats 2265, nivå A2.

blåsa

Vad betyder blåsa?

Lufthålighet i något, till exempel en liten bubbla i glas, i hud eller i en vägg; även att föra luft ut ur munnen med kraft, eller att spela på ett blåsinstrument

Synonymer till blåsa

Exempelmeningar

  • Det fanns en liten blåsa i glasrutan.
  • Hon fick en blåsa på hälen efter att ha gått hela dagen i nya skor.
  • Han blåste ut ljuset på tårtan.

Varifrån kommer blåsa?

blåsa, vb., fsv. blāsa = isl. blása, got. -blêsan, mlty. blâsen, fhty. blâsan (ty. blasen), av en germ. rot blǣs-, en utvidgning med s av den i fhty. blâjan (ty. blähen), ags. bláwan (eng. blow), lat. flāre, blåsa; jfr blad. Da. blæse har (liksom sv. dial. bläsa o. den fsv. biformen blǣsa) æ efter i-omljudda presensformer. — Den gamla reduplicerade ipf.-formen bles, bläs, (= ty. blies) uppträder i ä. nsv. o. sv. dial. — Härtill: blåst, fsv. blāster, motsv. isl. blástr (se närmare bläster).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.