vår

Synonymer till vår

Ordlistorna anger inga synonymer för vår.

Varifrån kommer vår?

1. vår, poss. pronom., i dalm. även *ōr (jfr nedan), fsv. vār = isl. várr (or-), da. vor (i ä. da. o. i nda. talspr. vores med sekundärt -es). Man vill mycket ogärna skilja detta ord från de övriga germ.: got. unsar, fhty. unsêr (ty. unser) fsax. ûsa-, -e, ags. ús(s)er, úre (eng. our), till uns- i oss. Sannolikt har i äldre tid böjningen varit: (isl.) nom. sg. m. *unnarr (av unʀ-, med grammatisk växling av uns-), dat. órum, plur. nom. órer (av *unʀ-reʀ), där *unnarr ersatts av *ōarr el. *ūarr (jfr yð(v)arr : yðrum), varav várr. Den tvåstaviga formen finnes i gotl. ævar, enl. Noreen av *ūar. Se (Noreen o.) Friesen Nord. språkh. 1: 63 f. (med litter.). — I alla händelser säkerl. ej, såsom stundom antagits, till pron.-stammen u̯e (se vi 2); ej heller (med Brugmann Ber. d. sächs. G. d. W. 1908, s. 11 f.) av germ. *nǣra- (jfr ir. nār) med v för n efter pronom. vi. — Nom. våran (dial. o. vard.), i t. ex. 'våran prost', utgår från en analogiskt uppkommen ackus. sg. mask. (y. fsv. vāran), vartill, med våran uppfattat som ett adj. på -an, neutr. vårat; dial. vånn, vår, från den normala fsv. ackus. vārn. — Genit. sg. m. fsv. vārs kvarlever i vissa uttryck, varom under vaserra.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.