Synonymer till får
Varifrån kommer får?
får, fsv., fda. fār = isl. fǽr n. (med s. k. R-omljud; härtill Fǽreyjar, Färöarna, liksom Dalmatien, illyr. Delmatīa, till albanes. del'me, får); ett speciellt nordiskt ord, väl av germ. *fahaz (dock enl. J. Schmidt *fǣhaz) = ie. *pokos = grek. pókos n., ull; med avljudsformen grek. pékos n., fårskinn med ullen på, formellt = lat. pecus n., genit. -oris, boskap, särsk. får (motsv. sv. fä); närmast: djur nyttigt genom sin ull; närbesl. med germ. *fahsa-, hår (se faxe).; till roten i grek. pékō, kammar, kardar, klipper (bl. a. om får), lat. pecto, kammar (jfr penjoar), litau. peszú, pèszti, rycka, slita. Hit hör även fsv. ulla fǣtter, ullpäls, sv. dial. fätt, sammanrullad ull, ä. da. fæt, holl. vaht osv., av germ. *fahti-. Alltså, att döma av betyd. 'rycka, slita' i det litau. ordet, liksom isl. reyfi, avriven ull m. m. (se rov), o. sannol. också ull, ett minne från den tid, då ullen icke avklipptes utan avslets. — Ett allmännare spritt ieur. ord för 'får' är ie. *ovi- i bl. a. lat. ovis = isl. ǽr (tacka). Om germ. *sauþa-, -i, får = sv. dial. sö se under sjuda.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.