knall

Synonymer till knall

• smäll

• dunder
• brak

Motsatsord till knall

• tystnad
• dämpat ljud

Exempelmeningar

• Det small till med en knall när ballongen sprack.
• Han fick en knall i huvudet när dörren svängde upp.
• Det är en knallbra idé att åka tidigt i morgon.

Varifrån kommer knall?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

knall, t. ex. Schroderus 1635, Sylvius 1682 (där neutr. såsom icke sällan i ä. sv.); o. 1640: knallen, best. form sing.; hos Lind 1749 m. o. n. = da. knald, från ty. knall m., till mhty. knellen, knalla, braka, ä. ty. med ipf. knall; jfr ags. cnyllan, ringa; väl ljudhärmande; enl. Falk-Torp hörande till gnälla med senare skärpning av g till k före n; jfr knarra, knastra, kny. — Knall och fall, åtm. slutet av 1600-t., motsv. i da., från ty.; egentl. syftande på samtidigheten av skottet o. bytets fall. — Avledn. knalla, vb. = da. knalde.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.