Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver.

vall

Vad betyder vall?

Mark där man odlar gräs eller foder till djur, ofta använd för bete; även en större hjord av får eller getter som hålls tillsammans.

Synonymer till vall

Exempelmeningar

  • Korna går ute på vallen hela sommaren.
  • Bonden slog gräset på vallen två gånger under juni.
  • Herden drev vallen över ängen mot den nya grinden.

Varifrån kommer vall?

1. vall, gräsbevuxen mark (i bl. a. gräs-, hård-, ängsvall), jämn mark (jfr kyrkvall), fsv. valler, valder (a- o. u-stamsböjn.), fält, mark, säter = isl. vǫllr (plur. vellir), da. vold, voll, samma ord som fsax., fhty., ty. wald, skog (jfr valthorn), ags., eng. weald ds., eng. wold, slätt o. d., av germ. *walþu- (*walðu-); av ovisst ursprung: av Solmsen KZ 42: 214 n. 4 (med litter.) ställt till fslav. vlatĭ, hår (av *u̯olti-), fir. folt ds. (av *u̯olto-), grek. lásios, trädbevuxen m. m. (av *u̯l̥ti-; se det dock sannol. ej besl. lund), osv.; enl. andra till sanskr. vāṭa- (av -lt-), vāṭi-, trädgård, park; f. ö. blott ännu osäkrare antaganden. Till betyd.-växlingen jfr under lund. Se även följ.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.