Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 6 bokstäver.

knalle

Vad betyder knalle?

  1. Kringvandrande (västgötsk) försäljare.
  2. Liten och ofta brant höjd, kulle eller backe; även om toppen på sådan.
  3. Skeppsskorpa, litet stycke (hårt) bröd, brödbit.Rjabko – en soldaträtt, bestående av uppblötta knallar kokade i ister.

Betydelserna är hämtade ur svenska Wiktionary (CC BY-SA).

Synonymer till knalle

Ordlistorna anger inga synonymer för knalle.

knalle i Dalins ordbok 1850

knalle, m. 2.

  1. Gammal benämning på kringstrykande Vestgötar. - Kommer förmodligen af det gamla provinsordet Knalla, gå, drifva omkring. Jfr. Skålknalle.

Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.

Rim på knalle

Ord som låter lika från den betonade vokalen till slutet. Var betoningen ligger är hämtat ur uttalet i Folkets lexikon och Wiktionary och annars ur huvudregeln, så den kan skilja sig från det verkliga uttalet i enstaka ord.

Ord som slutar med knalle

Ord i SALDO som slutar med knalle och där det som står före också är ett ord, med eller utan fogebokstaven s. Urvalet bygger på stavningen och kan ta med ord som bara ser ut som sammansättningar.

Ord i närheten

Citera den här sidan

Ordlex. ”knalle: betydelse och böjning”. ordlex.se, Hydral Media AB. Hämtad 18 oktober 2026 från https://ordlex.se/ord/knalle/

Källa: SALDO (Språkbanken, CC BY); betydelser ur svenska Wiktionary (CC BY-SA); Dalins ordbok 1850 (Språkbanken, CC BY). Senast uppdaterad .