Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 5 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1756, nivå A2.

klaga

Vad betyder klaga?

uttrycka missnöje eller otålighet över något som man tycker är dåligt, orättvist eller obehagligt; framföra klagomål till någon

Synonymer till klaga

Motsatsord till klaga

Exempelmeningar

  • Hon klagade över att bussen var försenad igen.
  • Gästerna klagade på maten och bad om att få prata med köket.
  • Om något är fel ska du säga till, i stället för att bara klaga i hallen.

Varifrån kommer klaga?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

klaga, fsv. klagha = da. klage, från mlty. klagen = fhty. klagôn (ty. klagen), till en Ljudhärmande rot av samma slag som den i klinga; bl. a. sammanställd med sanskr. gárhati, klagar, tadlar (*g-lgh). — Grek. blēkhḗ, bölande, som av Fick m. fl. förts hit (ie. *gᵘ̯lēghā), är säkerl. ett onomatopoetikum på ursprungligt b-. — Ordets användning i rättsspråket beror på att i forngermansk tid vid dylika tillfällen klagorop upphävdes; jfr t. ex. fhty. gruoz, anklagelse, besl. med gråt, mlat. clamans, åklagare, till lat. clamāre, ropa, samt under ropa. — Klagomål, fsv. klaghamāl, har väl sitt o från käromål, fsv. kæromāl.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.