Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 6 bokstäver.

klanka

Vad betyder klanka?

Att gnälla eller klaga över något, ofta i onödan och på ett tjatigt sätt; ibland även att slö eller tafatt sköta något.

Synonymer till klanka

Motsatsord till klanka

Exempelmeningar

  • Han klankar hela tiden över vädret.
  • Sluta klanka och hjälp mig med disken.
  • Hon klankade på att bussen var försenad igen.

Varifrån kommer klanka?

klanka, smågnata o. d., 1633: klancka på; jämte klank, knot o. d., 1633, 1636; säkerl. ljudhärmande liksom det under klang anförda vgerm. klank o. möjl. etymologiskt identiskt med detta; jfr ä. sv. klanka, om korp o. kråka; med sin bibetydelse av knot o. klander kanske i anslutning till klandra. Jfr klinka vb.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.