Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 5 bokstäver.

knota

Vad betyder knota?

att klaga eller gnälla med låg, missnöjd röst; substantivet syftar på ett sådant tjat eller mummel, och ett knota kan också vara ett litet ljud av något som brummar eller mullrar

Synonymer till knota

Exempelmeningar

  • Han knotade över att kaffet var kallt igen.
  • Det var ett ständigt knotande i bakgrunden under mötet.
  • Hon brukar knota lite när det blir måndag, men gör jobbet ändå.

Varifrån kommer knota?

2. knota, sbst., Schroderus 1638, Spegel 1712; enl. Noreen V. spr. 3: 93 av ett mlty. knōte, besl. med holl. knoet, knut, knöl; jfr knott o. knut. — Det äldre svenska uttrycket var sv. dial., ä. nsv. (ännu Lindfors 1815, med hänvisning till knota, fsv. knoka = no., motsv. mlty. knoke m., ty. knochen osv., besl. med knoge; se även under knyckla.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.