Synonymer till kåk
Motsatsord till kåk
Exempelmeningar
- Han satt inne på kåken i tre år innan han släpptes.
- Vi hyrde en gammal kåk ute på landet över sommaren.
- Polisen förde honom till kåken efter bråket på krogen.
Varifrån kommer kåk?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
kåk, fsv. kāker, skampåle, schavott (dock ej för dödsstraff), kåk, fästning av ringa betydenhet, jfr fsv. trǣkāker = da. kag, skampåle, från mlty. kâk, skampåle (holl. kaak); i avljudsförh. till mlty. kôke = fhty. slit-kuocha, slädmed o. d.; möjl. med n-suffix (germ. *kǣᵹna-) till de under kägel omnämnda orden för 'gren, stubbe o. d.' Jfr kok (stryk) under koka. Betyd. 'skampåle, schavott' är specialiserad ur den av 'påle, träställning' (jfr schavott, etymol. egentl.: ställning), ur hvilken även den nsv. av 'träruckel' utvecklat sig. — Till ä. sv. kåk, skam- el. spöpåle, hör ä. sv. kåkstryka = da. kagstryge (efter mlty. bi dem kâke stûpen), ävensom det stockholmska gatnamnet Kåkbrinken. Om ett annat gammalt ord för spöpåle o. d. se under stupa 2. — Kåkmat förekom under 1600-t. som okvädinsord, syftande på ett av de straff som drabbade lösaktiga kvinnor; jfr böfvelsmater (bofvels-), galgemaler, galgfågel, egentl.: mat åt kåken, bödeln o. galgen.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.