Synonymer till hanka
Ordlistorna anger inga synonymer för hanka.
Varifrån kommer hanka?
hanka, med möda hjälpa sig fram; vara hängsjuk; flacka; 1615 om en person, som skruvar sig för att avlägga en bekännelse (jämför svenska dialektalt hångla, draga ut på tiden och dylikt; se hangla); annars i litteraturen först mot slutet av 1700-t. (ännu ej hos Sahlstedt 1773, men hos Weste 1807, betecknat som vard.) = norska hanka; väl en k-avledning av hanga (hänga) och sålunda parallellbildn. till hangla, svenska dialektalt hängla och isländska hangsa. Samma ord är väl även äldre nysvenska hanka ihop, (med möda?) rafsa samman, 1596 (i samma mening förekommer ordet sanka, samla, samka).
Hellquists originaltext med förkortningar
hanka, med möda hjälpa sig fram; vara hängsjuk; flacka; 1615 om en person, som skruvar sig för att avlägga en bekännelse (jfr sv. dial. hångla, draga ut på tiden o. d.; se hangla); annars i litteraturen först mot slutet av 1700-t. (ännu ej hos Sahlstedt 1773, men hos Weste 1807, betecknat som vard.) = no. hanka; väl en k-avledn. av hanga (hänga) o. sålunda parallellbildn. till hangla, sv. dial. hängla o. isl. hangsa. Samma ord är väl även ä. nsv. hanka ihop, (med möda?) rafsa samman, 1596 (i samma mening förekommer ordet sanka, samla, samka).
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
hanka i Dalins ordbok 1850
hanka, v. a. 1.
- Med händerna uppvinda. Vanligare säges Hanka úpp ell. Upphanka.
- Hjelpa, pracka sig fram. - b) Vara sjuklig litet emellanåt.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.