Synonymer till hanne
Varifrån kommer hanne?
hanne el. (i uppsv. vanligare) hane; Peringskiöld: hannerna plur., Dalins Arg., Serenius 1734: hanne, Giese 1730: hanan, Möller 1790: hane; i ä. nsv. annars de substantiverade pron. (en) han, (en) hon, t. ex. Bib. 1541, Linné (Västg. r. s. 11: han, hane o. hona, Öl. r. omväxlande han o. hon samt hanne o. hona) o. ännu Zetterstedt 1818 (hann, men hona); best. f.: then Han, then Hon I. Erici 1642. Härav ha hanne o. hona bildats; hane i denna betyd. är väl sålunda en omtydning i anslutning till hane 1, som brukas om hannar av hönssläktet. Jfr E. Tegnér Ark. 5: 317 f.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.