Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 6 bokstäver.

planka

Vad betyder planka?

Färdas med kollektivtrafik utan att betala biljett; kopiera eller använda någon annans text, idé eller verk som sin egen.

Synonymer till planka

Exempelmeningar

  • Han blev påkommen med att planka på tunnelbanan två gånger i veckan.
  • Eleven plankade delar av uppsatsen från en webbsida utan att ange källan.
  • Vi plankade på bussen eftersom biljettautomaten var trasig.

Varifrån kommer planka?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

planka = fsv. (där även: plankverk som befästning), fno., från mlty. planke = mhty., ty., motsv. fra. planche (varav plansch), av lat. planca, en nasalerad biform till ie. roten plak, vara flat (se flaga, flo). — Enl. Palander (Suolahti) Der franz. einfluss (osv.) s. 34 o. Öhmann Stud. über die franz. worte im deutschen s. 123 har det tyska ordet närmast lånats från fra. o. ej, såsom vanligen antages, från lat. — Härtill kollektivet plank n., Bureus Suml. o. 1600 i obest. f., 1629: plancket; med samma betyd. även i mlty. planke.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.