Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 6 bokstäver. Ett av de 3 000 vanligaste orden i svenskan, plats 2735, nivå B1.

klippa

Vad betyder klippa?

Dels en brant stenvägg eller en stenhäll, dels att med sax eller annat verktyg skära av något, till exempel hår eller gräs; i redigeringssammanhang också att ta bort delar av en text eller film.

Synonymer till klippa

  • berghäll
  • klippblock
  • stenblock
  • trimma

Exempelmeningar

  • Vi klättrade upp för klippan vid sjön.
  • Hon klippte håret kort inför sommaren.
  • Han klippte bort de sista meningarna från artikeln.

Varifrån kommer klippa?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

2. klippa = fsv. = da. klippe, från ty., jfr mholl., mhty., ty. klippe; ett nordtyskt kustord, urspr. brukat om havsklipporna; förgerm. *kliƀn-, jfr germ. *kliƀa- (= isl. klif osv.) o. *kleiƀō = klev, se d. o.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.