Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 3 000 vanligaste orden i svenskan, plats 2550, nivå A2.

blad

Vad betyder blad?

Det platta, grönt gröna organet som sitter på en växts stam eller gren och sköter fotosyntesen; även ett tunt, platt föremål som papper, eller en sida i en bok; i övrigt även bladet på ett verktyg eller vapen

Synonymer till blad

Exempelmeningar

  • Höstvinden blåste bladen från träden i parken.
  • Hon skrev ner idén på ett blad i sin anteckningsbok.
  • Han slipade bladet på kniven innan han skar brödet.

Varifrån kommer blad?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

blad, fsv. blaþ = isl. blað, da. blad, mlty. fhty. blat (ty. blatt, ags. blæd (eng. blade), av germ. *blaða-, snarast en participbildning, ie. bhlətó-, till den ie. rot, som med avljud föreligger i blomma: avlägset besl. med lat. folium, blad (se folio, följetong), o. grek. phýllon ds. (se körvel), till en enklare rot bhel (jfr t. ex. bolster). — Pluralformen blader, 1635 osv., var mycket allmän under 1700-t., t. ex. Bellman: lyckans fagra blader, o. uppträder ännu i poesi; beror på inverkan från ty. — Jfr blacka, blaster o. bläda. — Bladet vänder sig, 1582, motsv. i da., lty., ty. — Taga bladet från munnen, 1685, motsv. i da.; jfr ty. kein blatt vor den mund nehmen; av omtvistad innebörd.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.