Hoppa till innehållet
Ordlex

Adjektiv, 4 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1078, nivå A1.

grön

Vad betyder grön?

som har färgen av gräs och blad; om miljövänlig eller ekologisk, och om något som är omogen eller oerfaren

Synonymer till grön

Motsatsord till grön

  • grå
  • brun
  • mogen

Exempelmeningar

  • Gräsmattan är grön och fin efter regnet.
  • Vi köpte ekologiska grönsaker från en lokal gård.
  • Han är fortfarande grön i jobbet och behöver lära sig mycket.

Varifrån kommer grön?

grön = fsv. (även: frisk, om sår m. m.) = isl. grǿnn, da. grøn, fsax. grôni, fhty. gruoni (ty. grün), ags. gréne (eng. green); av germ. *grōnia-, avledn. av stammen i gro, växa, alltså väl egentl. 'med gräsfärg', liksom det med samma n-suffix bildade adj. brun 'med brandfärg'. - Göra sig grön = lty. sik grön maken, ställa sig in (varur väl även: göra sig viktig = ty.), med utgångspunkt i uttryck, där grön symboliserar hopp, glädje o. dyl., t. ex. da. gøre sina hoser grønne ds. I ä. nsv. betyder uttr. stundom: visa sig barsk o. dyl., alltså motsv. no. grøn, vred; från ansiktsfärgen, jfr bli grön av ilska. — Grön, omogen (redan på 1600-t.), åtm. delvis från den omogna, gröna karten. — Det i Skåne o. Danmark vanliga, ofta gamla gatnamnet Grönegatan (Lund), Grønnegade syftar urspr. på vägar o. under anläggning varande gator i stadens utkanter; jfr Gröna gatan i Majorna, Göteborg.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.