Synonymer till klinga
Exempelmeningar
- Han drog fram sin klinga och ställde sig i försvarsposition.
- Klingan på kniven var slipad så vass att den skar rakt igenom brödet.
- Glasen klingade när vi skålade vid middagsbordet.
Varifrån kommer klinga?
Lånord från lågtyska enligt Hellquist.
2. klinga, vb = fsv. (ipf. klang o. klingadhe) = da. klinge; jfr isl. klingja; väl från mlty. klingen, st. o. sv. vb = fhty. klingan (ty. klingen). Ljudhärmande liksom de obesläktade lat. clangere, smattra (om trumpeter), skrika, clangor, klang, skrik, grek. klangḗ, klang = germ. hlank- i isl. hlakka, skrika; el. som got. klismjan, klinga, klismô, ringklocka. — Klinga i betyd. 'skåla' t. ex. Bellman: 'Ej klingat för din raska värd'; jfr da. klinke.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.