Synonymer till sparre
Ordlistorna anger inga synonymer för sparre.
Varifrån kommer sparre?
sparre = fornsvenska, danska = isländska sparri (jämte spari), även: pinne att fläka eller spärra ut med, fornsaxiska, fornhögtyska sparro (tyska sparren), medelengelska sparre (engelska spar, rundholt, bom, i dialekter: taksparre), av germanska *spar(r)an-, jämte *sparriōn i ösv. dialektalt spärro, sparre - senisländska, norska sperra, besläktat med litauiska spãras detsamma, lettiska spērags, span.trä i väv (samma betydelse som bland andra även förekommer hos norska sparre), och så vidare samt med tyska speer, spjut, och så vidare (se revbensspjäll), med samma betydelse-övergång 'stång' > 'spjut' som i till exempel anglosaxiska spréot, stång > medelholländska spriet, stång, spjut (se sprisegel och spröt); till indoeuropeiska roten s(p)her, spjärna emot, stödja och dylikt, i spjärna. Jämför Persson Indog. Wortf. s. 472 f. och under spärra. – Härtill adelsn. Sparre, efter sparren i vapnet, varav Sparreholm, herresäte i Södermanland.
Hellquists originaltext med förkortningar
sparre = fsv., da. = isl. sparri (jämte spari), även: pinne att fläka el. spärra ut med, fsax., fhty. sparro (ty. sparren), meng. sparre (eng. spar, rundholt, bom, i dial.: taksparre), av germ. *spar(r)an-, jämte *sparriōn i ösv. dial. spärro, sparre - senisl., no. sperra, besl. med litau. spãras ds., lett. spērags, span.trä i väv (samma betyd. som bland andra även förekommer hos no. sparre), osv. samt med ty. speer, spjut, osv. (se revbensspjäll), med samma betyd.-övergång 'stång' > 'spjut' som i t. ex. ags. spréot, stång > mholl. spriet, stång, spjut (se sprisegel o. spröt); till ie. roten s(p)her, spjärna emot, stödja o. d., i spjärna. Jfr Persson Indog. Wortf. s. 472 f. o. under spärra. – Härtill adelsn. Sparre, efter sparren i vapnet, varav Sparreholm, herresäte i Sdml.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
sparre i Dalins ordbok 1850
sparre, m. 2.
- Sparrar kallas de långa, smala bjelkar, hvilka tjena till stöd för ett tak, och på hvilka läkterna hvila, som uppbära teglet, plåtarna o. sparre v.
- (i en vapensköld) Figur, som liknar en sådan bjelke.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.