Hoppa till innehållet
Ordlex

Adjektiv och substantiv, 3 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 3192, nivå B1.

van

Vad betyder van?

Person eller sak som har stor erfarenhet eller färdighet inom något, ofta genom långvarig övning; som substantiv kan det också betyda vana, det att vara van vid något eller en regelbunden sed

Synonymer till van

Motsatsord till van

Exempelmeningar

  • Hon är van vid att hålla presentationer inför stora grupper.
  • Han är en van förare och kör sällan fel på vägen.
  • Det var en van vid att hantera kunder som blev arga, så hon behöll lugnet.

Varifrån kommer van?

3. van, fsv.: van, vanlig = isl. vanr, fda. van (da. numera vant, egentl. particip till vænne = vänja); i avljudsförh. till fhty. giwon (ty. gewohnt, med sekundärt t), ags. gewun, fsax. (med svag form) giwuno; till ie. roten u̯en i sanskr. vánati, bl. a.: tycker om, åtrår ~ fsv., isl. una, vara tillfreds osv.; se närmare våning, vän l, 2, vänta, under 1 o. önska. Germ. *wana-, *wuna- alltså: som man finner behag i > förtrolig > van. Möjl. besl. med isl. vin, betesmark, osv., se Valbo o. Väne. — Härtill ä. nsv. adj. vanse, bildat som ledse(n), vilse osv.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.