Synonymer till tumma
Ordlistorna anger inga synonymer för tumma.
tumma på engelska
finger, thumb (känna på (med fingrarna)).
- tumma på reglerna bend the rules
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer tumma?
tumma (på ngt till bekräftelse), vard., till exempel Topelius 1864; jämför Lucidor: 'Gier sitt Paar Ohl mäd Tummen / At hwadh Jagh sagt / är sant'; till följande ord Bruket att bekräfta ett avtal genom att på visst sätt beröra varandras tummar förekommer även i norra Tyskland; jämför äldre tyska mit daumen und mund geloben. Möjligen satte man härvid liksom tummen i pant: avhuggning av detta finger var för övrigt i äldre germansk tid ett icke sällan förekommande straff. Men lika väl kan uttrycket härröra från den gamla föreställningen om tummen såsom egande vissa övernaturliga krafter eller i alla händelser såsom det finger, där livskraften eller åtminstone handens kraft var koncentrerad. Med tillhjälp av tummen kunde man göra sig osynlig, och man sökte bemäktiga sig tummen på den i galgen hängde för att tillägna sig hans krafter eller förmåga.
Hellquists originaltext med förkortningar
tumma (på ngt till bekräftelse), vard., t. ex. Topelius 1864; jfr Lucidor: 'Gier sitt Paar Ohl mäd Tummen / At hwadh Jagh sagt / är sant'; till följ. Bruket att bekräfta ett avtal genom att på visst sätt beröra varandras tummar förekommer även i norra Tyskland; jfr ä. ty. mit daumen und mund geloben. Möjl. satte man härvid liksom tummen i pant: avhuggning av detta finger var f. ö. i äldre germansk tid ett icke sällan förekommande straff. Men lika väl kan uttr. härröra från den gamla föreställningen om tummen såsom egande vissa övernaturliga krafter el. i alla händelser såsom det finger, där livskraften el. åtm. handens kraft var koncentrerad. Med tillhjälp av tummen kunde man göra sig osynlig, o. man sökte bemäktiga sig tummen på den i galgen hängde för att tillägna sig hans krafter el. förmåga.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
tumma i Dalins ordbok 1850
tumma, v. a. o. n. 1.
- (fig. aktivt) Genom hvarjehanda medel (mutor, löften, artighet, smicker o. s. v.) förmå någon att ändra tanka, tala eller skrifva mot sin öfvertygelse, o. s. v.
- (fam. neutralt) Gifva tummen på något. Jfr. Tumme. Vi tummade att råkas.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.