Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 5 bokstäver.

tumla

Vad betyder tumla?

Röra sig runt om sig själv i en oregelbunden rörelse, rulla eller falla omkull; att bråka eller slåss i en virvel; att vältra sig i något.

Synonymer till tumla

  • snurra runt

Exempelmeningar

  • Barnen tumlade runt i gräset på lekplatsen.
  • Bollen tumlade nedför backen och stannade vid staketet.
  • Hundvalpen tumlade över varandra när de lekte.

Varifrån kommer tumla?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

tumla, Schroderus 1629, Stiernhielm, förr enstaka även -y- (t. ex. Schroderus 1639: 'tymblar öfwer enda', i den ty. texten: 'fället uber einen Hauffen') o. -o-; av Columbus anfört som ett talspråksord = da. tumle, från ty.: mlty. tûmelen = fhty. tûmalôn (ty. taumeln), med avljudsf. mhty., ty. tummeln, öfris. tummelen; jfr fhty. tûmôn, röra sig i ring, tumla, ävensom ags. tumbian, tumla, dansa (jfr eng. tumble, tumla), isl. tumba, falla omkull, sv. dial.: vältra sig. Förh. mellan de lty. o. hty. formerna synes vara oklart: i ty. hade man väntat sig z-. Utan tvivel beror formväxlingen på, att orden, som sakna tillfredsställande härledning, ha ett imitativt el. ljudmålande ursprung; jfr holl. tuitelen, tumla, som har en utpräglad karaktär av dylik bildning. På samma sätt återför Meyer-Lübke Etym. Wb., säkerl. med rätta, fra. tomber, falla, ital. tombolare, falla huvudstupa, till en ljudrot tum(b); dessa ord pläga annars, utan tillräckliga skäl, anses lånade från den här behandlade germanska ordgruppen. — Jfr de på likartat sätt uppkomna ramla, rumla.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.