Synonymer till rumla
Ordlistorna anger inga synonymer för rumla.
Exempelmeningar
- De rumlade runt på krogarna hela natten.
- Han rumlade om ordentligt efter examen.
- När han var ung rumlade han ofta på helgerna.
rumla på engelska
revel, party (festa om).
- vi arbetade på dagarna och var ute och rumlade på nätterna we worked during the days and went out partying (were on the spree) all night
Ur Folkets lexikon (KTH), CC BY-SA 2.5.
Varifrån kommer rumla?
rumla, 1736 med en betydelse, som kunde motsvara den nuvarande (jämför nedan), svenska dialektalt: galnas, stoja, gotländska, fornsvenska rumbla, bullra = norska rumla, slamra, bullra, danska rumle detsamma, motsvarande lågtyska rummeln, åstadkomma ett dovt ljud, medelhögtyska: larma, falla med brak; med biformen medellågtyska, medelhögtyska rumpelen, larma och dylikt (se överrumpla); avljudsform till ramla; avljudhärmande karaktär (liksom till exempel tumla); knappast besläktat med det på likartat sätt uppkomna isländska rymja, böla, brumma, rymr, grov röst och dylikt. Sv. rumla betyder alltså ursprungligen: föra väsen och dylikt. Den moderna betyd. av rumla synes allmänt i bruk först på 1840-t. (Braun, Blanche och så vidare), dock icke uteslutande om dryckjom, till exempel Blanche 1845: rumlat, det vill säga druckit och spelat; jämför även uttrycket rumlas med dryckjom hos Lilljebjörn Hågk. 1867. Dessutom uppträder omkr. mitten av 1800-t. en närmare grundbetydelsen 'bullra' stående anv. 'rumstera, bråka', särskilt i förb. rumla (om) med.
Hellquists originaltext med förkortningar
rumla, 1736 med en betyd., som kunde motsvara den nuvarande (jfr nedan), sv. dial.: galnas, stoja, gotl., fsv. rumbla, bullra = no. rumla, slamra, bullra, da. rumle ds., motsv. lty. rummeln, åstadkomma ett dovt ljud, mhty.: larma, falla med brak; med biformen mlty., mhty. rumpelen, larma o. d. (se överrumpla); avljudsform till ramla; avljudhärmande karaktär (liksom t. ex. tumla); knappast besl. med det på likartat sätt uppkomna isl. rymja, böla, brumma, rymr, grov röst o. d. Sv. rumla betyder alltså urspr.: föra väsen o. d. Den moderna betyd. av rumla synes allmänt i bruk först på 1840-t. (Braun, Blanche osv.), dock icke uteslutande om dryckjom, t. ex. Blanche 1845: rumlat, d. v. s. druckit och spelat; jfr även uttr. rumlas med dryckjom hos Lilljebjörn Hågk. 1867. Dessutom uppträder omkr. mitten av 1800-t. en närmare grundbetyd. 'bullra' stående anv. 'rumstera, bråka', särsk. i förb. rumla (om) med.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
rumla i Dalins ordbok 1850
rumla, v. n. 1. (fam.)
- Lefva i sus och dus, öfverlemna sig åt nöjen och njutningar.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.