Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 2 000 vanligaste orden i svenskan, plats 1110, nivå A1.

ting

Vad betyder ting?

Det som finns eller kan tänkas, en sak eller ett föremål; också en fråga, ett ämne eller en företeelse som man talar om

Synonymer till ting

Exempelmeningar

  • Kan du ge mig de där tingen som ligger på bordet?
  • Det finns många ting jag vill berätta för dig.
  • Vi pratade om ting som hänt under sommaren.

Varifrån kommer ting?

Lånord från latin enligt Hellquist.

ting, fsv. þing, sammankomst (särsk. för rättegångsärenden), sak m. m. = isl., ags. ds. (eng. thing), da. ting, fsax., fhty. thing (ty. ding), kanske av germ. *þi̯ngaz (s-stam), jfr langobard, thingx (varmed sammanställts det lat.-germ. gudanamnet Mars Thinxus) o. möjl. även got. þeihs n., tid (germ. *þenhas, med Vernersk växling). Ting skulle alltså egentl. betyda 'folkförsamling som eger rum på bestämda tider' el. dyl.; jfr till betyd.-växlingen t. ex. armen. atean, lämplig tid o. rådsförsamling, domstol. I övrigt blott osäkra anknytningar, t. ex. till litau. tenkù, tèkti, sträcka sig m. m., i så fall egentl.: utsträckning; jfr under tid. — Med avs. på betyd.-utvecklingen till 'sak, föremål' jfr sak, som ävenledes från början haft rättslig innebörd. — Ingenting, någonting innehålla neutr. plur. av ingen, någon. I anslutning härtill har ting stundom fått realgenus, t. ex. Lucidor: en swår Ting, Dalins Arg.: en ting, gamla bibelövers.: 'mig är det en ringa ting'. — Med avs. på den förbleknade betyd. i dylika uttr. jfr fra. rien av lat. rem (ackus. sg.), sak. — Det gamla ordet för 'tingsplats' fsv. þingstaþer = isl. þingstaðr m., jfr fgutn. þingsteþi, kvarlever i ortn. Tingstad Ögtl. m. m. o. Tingstäde Gottl.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.