(historiskt) Den särskilt lagstadgade fred som i det medeltida Norden rådde vid tinget till skydd mot våld, hot eller andra störande handlingar under tingets gång för att säkerställa rättstryggheten, vars överträdelse kunde leda till stränga straff.Att dra vapen under tinget sågs som ett allvarligt brott mot tingsfriden.
Betydelserna är hämtade ur svenska Wiktionary (CC BY-SA).
Synonymer till tingsfrid
Ordlistorna anger inga synonymer för tingsfrid.
tingsfrid i Dalins ordbok 1850
tingsfrid, m. sing.
Genom lag stadgad frid och säkerhet för dem, som besökatinget. Lagen om tingsfrid.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.