ring

Synonymer till ring

• cirkel

• rundel
• fingersmycke
• loop
• cirkelbana

Exempelmeningar

• Hon fick en ring av sin mormor på bröllopsdagen.
• Barnen bildade en ring runt lägerelden.
• Ringen i kuddens form ligger kvar i lådan.

Varifrån kommer ring?

ring, fsv. ringer, rundel, krets, ring = isl. hringr, da. ring, fsax., fhty., ags. hring (ty., eng. ring), av germ. *hringa-, äldre *hrenga-, vilket tidiga utvecklingsstadium finnes bevarat i finska lånordet rengas. Från germ. spr. även fra. harangue, varav harang (se d. o.), o. rang, varav rang (se d. o.). Ring, rang o. harang äro sålunda etymologiskt samma ord. Ie. rot krengh, varav fslav. krągŭ, krets, krąglŭ, rund, samt enl. v. Planta umbr. cringatro, ett slags axelband (möjl. dock av en växelform kreng). — Avledn.: germ. *hringiōn = isl. hringja, spänne, fhty. rinka, ags. hringe, ävensom vb. ringa i ringa en björn = da. ringe, mlty. ringen, eng. ring, motsv. fsv. ringia = isl. hringja, ställa i ring, omringa, o. ringa ett svin, förse med ring, motsv. i da., mlty., ty. o. eng. — Det speciella germanska uttrycket för metallring är annars isl. baugr osv. (se under bygel). Om en del andra indoeur. beteckningar för 'ring' (av verbrötter med betyd. 'vrida., fläta') se Lidén Armen. Stud. s. 5. — Ie. växelform: grengh se kring. — Ringduva, Schroderus Gom. 1640 = da. ring(el)due, ty. ring(el)taube, eng. ring-dove osv., efter den vita halsringen. — Ringfinger, L. P. Gothus 1623, Schroderus Com. 1640 = da., ty. = ags. hringfinger, mlat. digitus ānulārius (till ānulus, ring). Från en åder från ringfingret el. mellan ring- o. lillfingret gick, enl. en redan under antiken uppträdande åsikt, en åder till hjärtat, på grund varav ringen, trohetens symbol, sattes på den ena av dessa fingrar (jfr ä. ty. herzfinger, motsv. i ä. nsv.); i ags. dock på långfingret. Öppnandet av denna åder, salvatella (till salvare i betyd. 'läka'), ansågs bota 'melankoli', varifrån ringfingrets gamla namn ä. nsv. läkie finger Var rer. 1538, motsvar. i ä. da., isl., ty., ags. (eng.), kelt., efter lat. digitus medicus, grek. dáktylos iatrikós. Sv. dial., ä. nsv. gullfinger (i dial. även gullbrand), motsv. i ty., ags., lett., pol., kan syfta på ringen, men även uppfattas som ett berömmande namn (noanamn): ringfingret fick tidigt en viktig användning i den magiska medicinen; jfr f. ö. beteckningar som 'trollfingret' (kelt.) el. den i en mängd språk förekommande 'det namnlösa' el. 'ej benämnda fingret' (bl. a. i sv. dial., sanskr. o. kinesiska), vilken senare dock kunde ha ett annat ursprung. Jfr Sahlgren NoB 1918 s. 16 med litter. — Ringorm, sydsv. dial., ett gammalt ord för 'revorm', fsv. ringormber, motsv. i isl., no., da.; i götal.-dial. även: snok.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.