Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 6 bokstäver. Ett av de 8 000 vanligaste orden i svenskan, plats 7494, nivå C2.

ströva

Vad betyder ströva?

gå omkring utan bestämt mål eller under lugna former; röra sig planlöst genom ett område

Synonymer till ströva

Motsatsord till ströva

Exempelmeningar

  • Vi strövade runt i skogen hela eftermiddagen.
  • Barnen strövar gärna omkring på gårdsplanen efter skolan.
  • Efter middagen gick han och strövade längs stranden i kvällssolen.

Varifrån kommer ströva?

Lånord från danska enligt Hellquist.

ströva, o. 1585, 1626, 1627, 1669,1671, 1712 blott om plundringståg, i de tre sistn. ex. i förb. med röva; väl lån från ä. da. sträve ds., även: plundra, jämte strevc, slrive; kanske med övergång av -ev- till -öv- såsom i stövel el. också med -ö- från lty. ströifen el. från röva varom nedan; f. ö. rätt oklart; väl i ä. da. streve med substitution av -é- för j -ei-9 från mhty., ty. streifen, ströva omkring m. m., av germ. *straipian - el. besl. med holl. streepen ds., förr även: draga en linje o. d., besl. med stripa; j i ty. sammansmält med mhty. stränfen, avstryka, avdraga m. m., fhty. stronfen = mlty. sirapen, lty. slröpcn, avstryka, stryka omkring m. m., ags. striepan, avstryka, beröva (eng. strip), av germ. *stranpian, till germ. *streupan (- mhty. siriefen), av en parallellrot till streuk- i stryka. Jfr (delvis annorlunda) Noreen V. spr. 3: 311 o. Falk-Torp s. 1178. Enl. Tamm Gr. s. 29 f. är däremot ströva lån från lty. ströifen, en från ht}7, härstammande variant till lty. ströpen, varom ovan. Det Hy. ordet har trol. i alla händelser inverkat på det danska (resp. svenska), se ovan. Att, som Tamm menar, även röva inverkat på formen, göres troligt därav, att röva och ströva på 1600-t. är ett slags stående förbindelse.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.