Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 1 000 vanligaste orden i svenskan, plats 783, nivå A1.

djur

Vad betyder djur?

levande varelse som inte är växt eller människa; i vardagligt bruk särskilt ett däggdjur, fågel, fisk eller insekt; kreatur som hålls på gård

Synonymer till djur

Motsatsord till djur

Exempelmeningar

  • Hunden är det djur jag har haft längst i mitt hem.
  • I skogen såg vi flera djur, bland annat en räv och ett par rådjur.
  • Bonden tog hand om djuren på gården varje morgon.

Varifrån kommer djur?

djur, fsv. diūr = isl. dýr (med s. k. R-omljud), da. dyr, got. dius, fsax. dior, fhty. tior (ty. tier), ags. déor (eng. deer); i eng., fhty. o. isl. uteslutande el. huvudsakligen om djur av hjortsläktet; annars vanl.: vilt djur; av germ. *deuza-, vanl. uppfattat som substantivering av ett likalydande adj.: ags. déor, vild, dristig (förhållandet kan dock även vara motsatt); säkerl. med rätta fört till ie. roten dhu̯es, andas, vartill väl även lat. bēstia (*dhu̯es-, se närmare Walde IF 19: 106 f.) = sv. best; ävensom t. ex. fslav. duša, själ, grek. theós, gud (av *dhu̯eso-), alltså egentl.: ande (jfr under as 1), mlty. getwâs, spöke. Om betyd. 'vild' är den äldre, har väl alltså grundbetyd. varit 'flåsande, fnysande'; är däremot adj. sekundärt, kan betydelseutvecklingen jämföras med den i lat. animal, djur: anima, själ, ande: roten an, andas (se ande), jfr även under man 2. — En gemensam indoeur. beteckning för 'djur' saknas; dylika sammanfattande benämningar tillhöra i regeln ett yngre stadium än specialnamnen. — Djurkretsen, efter ty. tierkreis, efter grek. tsōdiakós kýklos, till tsō̃on, djur (se zoologi).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.