Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 6 bokstäver. Ett av de 3 000 vanligaste orden i svenskan, plats 2364, nivå A2.

stjäla

Vad betyder stjäla?

att ta något som tillhör någon annan utan lov och med avsikt att behålla det; att olagligt ta över pengar eller egendom som man har förtroende för

Synonymer till stjäla

Motsatsord till stjäla

Exempelmeningar

  • Någon har stulit min cykel från cykelstället.
  • Han stal en kaka när ingen tittade.
  • Banken upptäckte att kassören hade stulit pengar under flera år.

Varifrån kommer stjäla?

Lånord från tyska enligt Hellquist.

stjäla, fsv. sticela (ipf. stal, plur. stulo, i nsv. analogiskt stulo) = isl.. no. stela, da. sljcele, got. stilan, fsax., fhty., ags. stelan (ty. stehlen, eng. sleal); samgerm. st. vb, utan säker anknytning i övriga språkfamiljer. Enl. Ostlioff PBB 13: 400 f. (jfr Uhlenbeck PBB 30: 310) samma verb som grek. stereo, berövar, stéromai, berövar, med Z för r i anslutning till germ. *helan, dölja (se hölja o. hall 2); av andra däremot sammanställt med lat. stellio, ränksmidare (varom dock Walde2 s. 737). Andra mera osannolika, delvis oantagliga förklaringsförsök se litteraturfört, hos Falk-Torp s. 1555. Vbalsbst. germ. *stnldi- - stöld (se d. o.). - Ett annat germ. ord för 'stjäla' är got. hlifan, av *hlefan, motsv. lat. clepere, grek. kléptein (se k l e p to ma n i), egentl., såsom besläktade ord i slavo-balt. spr. visa: dölja, betäcka. Jfr även under tjuv. - Förstulen, förstulet, Journ. f. sv. litt. 1799: '»En förstulen blick». Et otjen-ligt ord', Atterbom Phosph. 1810; övers, av ty. verstohlen, till mhty. verstelen, hernligen borttaga; jfr da. stjaalen(t), med samma betyd.-övergång som i lat. adv. fiirtim (till fur, tjuv).

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.