Synonymer till stjälk
Varifrån kommer stjälk?
Lånord från tyska enligt Hellquist.
stjälk, fsv. siiælker o. sticelke = fgutn. stelkr, no. sljelk, stelk, ä. da. sticelke, av germ. *stelka(n)-, kan vara en germ. k-avledning till ett sbst. motsv. ags. stela, stjälk, liksom meng. stalke ds. (eng. stalk) till avljudsformen ags. stalu, o. fsv. slilker, sv. dial. stilk, isl. stilkr osv. till ett ord motsv. fsax., fhty. stil, skaft, stjälk (ty. siiel); till roten stel, vara styv o. d., varom se stall, ställa. Enl. andra föreligger emellertid i stjälk intet nominalsuffix, utan ordet hör till den ie. roten stelg, vara st3rv, i litau. stelgli, stirra stelt, stalgus, trotsig, stolt (jfr med avs. på betyd.-utvecklingen stolt). Härtill stode då eng. stalk i avljudsförhållande. Fsv. slilker kan i alla händelser ej direkt föras samman med stjälk, utan måste betraktas som en parallellbildning till ett grundord slil- (jfr ty. sliel, stjälk, av fhty. stil, som dock enl. somliga är lånat från lat. stilus, bl. a.: stjälk = stil) el. en rot stily. — Ie. roten stelg i stjälk förhåller sig till stelb i stolpe som t. ex. skely i skalk 2 till skelb i skalp.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.
Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.