Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 7 bokstäver.

plundra

Vad betyder plundra?

ta saker från en plats eller person med våld eller utan rätt, ofta i krig eller oordning; förstöra och tömma något på värdefulla ägodelar

Synonymer till plundra

Motsatsord till plundra

Exempelmeningar

  • Soldaterna plundrade byn efter att de tagit den.
  • Efter stormen var det några som plundrade de övergivna husen.
  • Tjuvarna plundrade bilen medan ägarna var på semester.

Varifrån kommer plundra?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

plundra, G. I:s reg.: pluntrede part. pf.; med -d- P. Brahe o. 1585, Hels. 1587 osv. = ä. da. plundre, da. plyndre, från mlty. plunderen, plünderen el. ä. ty. phundern (ty. plündern), varifrån även eng. plunder; avledn. av mlty. plunder, rov, smått o. värdelöst husgeråd, gamla kläder = mhty.: sängkläder, linne, kläder (i ty.: värdelöst skräp); från lty. el. ty. även i ä. nsv. med betyd. 'plundring, rov, tross o. d.'; jfr mlty. plunde, smått husgeråd o. d. Verbets grundbetyd. synes alltså vara: föra bort husgeråd o. d. (så ännu i vissa tyska dial.). F. ö. dunkelt. Jfr Falk-Torp s. 840.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.