Synonymer till stäcka
Ordlistorna anger inga synonymer för stäcka.
Varifrån kommer stäcka?
stäcka, fornsvenska stcekkia, förkorta, komma att lida brist - danska stwkke, avkorta, avledning av det nordiska adjektiv stakk-, kort, i fornsvenska komparativ statkkre, jämför fornsvenska stakkogher, kort, kortvarig, stakkotter detsamma, svenska stackig och (arkais. och skämts.) stackot' = fornnorska stakkuttr, norska stokkut, danska stak- i stakaandet, andtruten, isländska stakka, kort avskuret stycke, ävensom stack (dialektalt), kjortel; besläktat med stack l och sta k e.
Hellquists originaltext med förkortningar
stäcka, fsv. stcekkia, förkorta, komma att lida brist - da. stwkke, avkorta, avledn. av det nord. adj. stakk-, kort, i fsv. kompar. statkkre, jfr fsv. stakkogher, kort, kortvarig, stakkotter ds., sv. stackig o. (arkais. o. skämts.) stackot' = fno. stakkuttr, no. stokkut, da. stak- i stakaandet, andtruten, isl. stakka, kort avskuret stycke, ävensom stack (dial.), kjortel; besl. med stack l o. sta k e.
Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken, med de vanligaste förkortningarna utskrivna.
stäcka i Dalins ordbok 1850
stäcka, v. a. 2. (af Stackig)
- Göra stackig, kort; afkorta, förminska. (Fig.) Stäcka vingarna på någon, tygla ens tilltagsenhet, öfvermod; inskränka dess makt. I sednare bem. säges äfv.: Stäcka ens välde.
Ur A. F. Dalin, Ordbok öfver svenska språket (1850-1853), via Språkbanken, CC BY. Stavningen är 1850-talets, och den digitaliserade texten kan ha läsfel.