Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 6 bokstäver.

skubba

Vad betyder skubba?

Flytta något genom att putta eller trycka det med handen eller kroppen; i överförd bemärkelse att driva på eller uppmuntra någon till något.

Synonymer till skubba

Motsatsord till skubba

Exempelmeningar

  • Hon skubbade bokhyllan lite åt sidan för att komma åt dörren.
  • Kan du skubba den tunga stolen en bit till vänster?
  • Lärarens uppmuning skubbade honom att våga anmäla sig till tävlingen.

Varifrån kommer skubba?

Lånord från latin enligt Hellquist.

skubba (sig), Balck 1603 (om svin), jfr y. fsv. skuba God. Ups. G 20 s. 549 (som övers, av lat. scabio: skabba eller skuba) = da. skubbe, väl lån från Hy. schubben, gnida, skura, även: fjälla av (fiskar): intensivbildning till skjuva av samma slag som sk rubb a. Med annan konsonantism: no. skuppa, stöta, mlty. schuppen, stöta, stöta bort, mhty. schup-fen, schuffen, även: slunga m. m. (ty. schupfen); jfr skuffa. - Den vulgära anv. i betyd. 'springa' har utvecklats som i g 11 o o. sv. dial. gni(d)a, skura. Den uppträder i litter. väl först på 1890-t.: Geijerstam Mina pojkar 1896 (lagt i munnen på Svante), sedan: A. Engström, Serner m. fl.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.