Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 6 bokstäver.

klubba

Vad betyder klubba?

en kort, tjock pinne eller stav som man slår med, till exempel i spel eller som vapen; i verbform att bestämma eller fastställa något med auktoritet, till exempel genom en slagkraftig beslutsgång

Synonymer till klubba

Exempelmeningar

  • Barnet tog en gammal klubba och slog försiktigt på bollen i trädgården.
  • I golfen använder spelaren olika klubbor beroende på hur långt bollen ska flyga.
  • Domaren klubbade igenom beslutet efter en kort diskussion.

Varifrån kommer klubba?

klubba = fsv., isl. (där även klumba), ä. da. klubbe (eng. club från nord. spr.; se föreg.); besl. med klump; -bb- har kortnamnskaraktär; jfr lubb o. lump. — Om ett annat nord. ord för 'klubba', kylfa, se kolv. — Ty. keule är en avljudsform till kula. — Gemensam ieur. beteckning för detta urgamla, redan i de schweiziska pålbyggnaderna funna vapen saknas.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.