Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 6 bokstäver.

skuffa

Vad betyder skuffa?

Att med handen eller kroppen trycka till något eller någon så att det rör sig iväg; att driva på något oförsiktigt eller hastigt.

Synonymer till skuffa

Motsatsord till skuffa

Exempelmeningar

  • Hon skuffade undan stolen för att komma fram till bordet.
  • Någon skuffade mig i kön på bussen.
  • Han skuffade in pappren i en låda innan gästerna kom.

Varifrån kommer skuffa?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

skuffa, 168(5: -u-, 1691: sko ff ät 9 o. 1700: skuffade; antingen från ml ty. schuoen, skjuta vindan (med samma ljudutbyte som möjl. i roffa från mlty. röven)9 varifrån ä. nsv. skuva, vanl. i betyd. 'skuffa1, t. ex. 1595, 1630 osv.; el., mindre sannolikt, från mhty. schuf-fen, stöta, stöta bort; i alla händelser till skjuva; se även skubba. Jfr Tamm Fon. kännet. s. 23, Noreen V. spr. 3: 295.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.