Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 6 bokstäver.

krubba

Vad betyder krubba?

en låda eller ränna som djur, särskilt hästar och kor, äter foder ur; i vardagligt bruk även ett enkelt uppehållsrum för små barn eller ett enkelt bäddställe för Jesusbarnet i julkrubban

Synonymer till krubba

Exempelmeningar

  • Hästen stod och åt hö ur krubban i stallet.
  • Vi satte ut julkrubban i kyrkan med herdar och vise män runt Jesusbarnet.
  • Mamma lade den lilla bebisen i en krubba bredvid sängen.

Varifrån kommer krubba?

Lånord från lågtyska enligt Hellquist.

krubba = y. fsv. (även -o-), no. = ä. da. krubbe, da. krybbe, från mlty. krubbe; avljudsform till fsax. kribbia, fhty. krippa (ty. krippe), ags. cribb (eng. crib); med en biform med germ. -p- i fhty. (alem.) krippha ~ ä. ty. krupf; sannol. besl. med mhty. krebe, korg (se under kärve o. det dock ej säkert hithörande korg): ordet användes även om flätverk av pålar o. ris, varmed havsstranden stärkes. Från germ. spr.: ital. greppia, fra. crèche (eng. cratch). — Ett inhemskt ord för 'krubba' är fsv. iæta (kvar i dalm. (i)eta) = isl. jata, eta, brutna (o. obrutna) former till roten i äta. Jfr det besl. got. uzêta, sammans. med uz-, ur. — Barnkrubba, se barn. — Krubbitare, snål el. enstörig person, i dial. även: stackare, egentl. om häst som har ovanan att bita i krubban = da. krybbebider, lty. krubbenbider i egentl. betyd. o. bildl.: odugling, stackare, ty. krippenbeisser i egentl. betyd. o. bildl.: vresig, tadelsjuk person.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.