Hoppa till innehållet
Ordlex

Adjektiv och substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 3846, nivå B1.

salt

Synonymer till salt

Ordlistorna anger inga synonymer för salt.

Varifrån kommer salt?

Lånord från latin enligt Hellquist.

salt = fsv., isl., da., got., fsax. = fhty., ty. salz, ags. sealt (eng. salt); besl. med lat. sāl (genit. salis), grek. (h)áls m., salt, f.: hav, fir. salann, salt, fslav. solĭ, lett. sāls (av sālis) osv. (i alla ieur. språkfamiljer, även i tokariskan, utom i den ariska, som f. ö. saknar varje beteckning för 'salt'). Jfr litau. saldùs, fslav. sladŭkŭ, söt; med avljudsformerna sylt, sylta; betyd.-växlingen möjl. beroende därpå att samma ämne kan framkalla olika smak på olika ställen av smakorganerna; el. också 'salt' > välsmakande' > 'söt'; jfr samma betyd.-skiftning under amper o. söt. — Enl. J. Schmidt Pluralbild, s. 182 av en ieur. böjning nomin. *sāld o. *sali-, genit. *salnés; enl. Kretschmer Einl. s. 208 n. 2 även *salu- (jfr grek. (h)ctlykós, saltaktig). — I de nord. fornspr. betyder salt även 'hav', jfr sv. (poetiskt) Väster- o. Östersaltet om Atlanten o. Östersjön. — Inte förtjäna saltet i maten (i kålen), motsv. i da. o. ty. — Som salt i surt öga, t. ex. Agneta Horn o. 1657, Grubb 1678; jfr da. som en knyttet næve til et blaat øje. — Attiskt salt, fint satiriskt skämt, Dalin 1736, med motsvar. i da., ty., eng., fra., jfr lat. lepore tinctos attico sales narrat Martialis; bildl. anv. av salt med syftning på atenarnas sätt att uttrycka sig. Jfr bibeln, 1 Col. 4: 6: 'Edart tal ware alltid ljufligit, och med salt förmängdt, att I weten, huru I skolen swara hwarjom och enom'. — Härtill adj. salt, fsv. salter, allm. germ. (dock ej i got.; i ty. nu blott poet.: salz; annars salzig); o. vb. salta = fsv. = da. salte, got. saltan, fhty. salzan (ty. salzen), eng. salt osv., urspr. reduplicerat vb = lat. sallere (av *sald-), jfr fir. saillim, saltar (av *sald- el. *saln-; kanske dock från lat.) — Se f. ö. sallat, salmiak, salpeter, soda, sås, sälta, sälting. — Saltser, -sir, dialektord, saltkar = no. salisære, från mlty. salzêr, av mlat. salsarium (jfr fra. saucière, såsskål); med dimin.: mlty. salzirken, varifrån ä. da. sal(t)sirken, bornholm. saltsirken; jfr även ä. ty. dial. salzzierlein.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.