Hoppa till innehållet
Ordlex

Adjektiv och interjektion och substantiv, 4 bokstäver. Ett av de 5 000 vanligaste orden i svenskan, plats 4548, nivå B2.

halt

Vad betyder halt?

Adjektivet betyder att något är lamt eller utan kraft, medan substantivet betyder en plats där något stannar eller görs uppehåll; interjektionen används för att säga åt någon att stanna; glatt är ett felaktigt synonymförslag här.

Synonymer till halt

Motsatsord till halt

Exempelmeningar

  • Efter sjukdomen kände hon sig fortfarande lite halt i benen.
  • Bussen gjorde en kort halt vid torget innan den fortsatte.
  • Polisen ropade halt när den misstänkte försökte springa iväg.

Varifrån kommer halt?

3. halt, adj., fsv. halter = isl. haltr, da. halt, got. halts, fsax. halt, fhty. halz, ags. healt (eng. halt), halt, men i vissa spr. även lam (i got. blott med denna betyd.); av germ. *halta- = ie. *koldo- i ryska koldyka, halt person osv.; jfr f. ö. grek. kólos, stympad (se Hildur, hull), el. kyllós, krökt, missbildad. Jfr med avs. på betyd.-växl. lam. — Haltébolink, skämts., enl. Lindroth Festskr. t. Sdw. s. 124 av halte *boglinker, ursp. om en häst, som linkar av skada i bogen; jfr hästsjukdomsnamnet boghälta. Därav vore det sydsv. haltebonick en yngre variant. — Halta, vb = fsv. = ags. healtian m. fl. Halta på båda sidor i bildl. anv., efter bibeln 1 Kon. 18: 21: »Huru länge halten I på båda sidor?» — Hälta, halthet = no. helta, avledn. på -iōn (el. efter mönstret av sådana), till halt; jfr fsv. hælti ds. = isl. helti f., av germ. *haltēn-.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.