Hoppa till innehållet
Ordlex

Verb, 5 bokstäver. Ett av de 1 000 vanligaste orden i svenskan, plats 859, nivå A1.

rycka

Vad betyder rycka?

dra eller slita med en plötslig, kraftig rörelse; ta tag i något och flytta det hastigt; också att komma loss eller iväg snabbt

Synonymer till rycka

Motsatsord till rycka

Exempelmeningar

  • Hon ryckte i dörrhandtaget men den var låst.
  • Han ryckte på axlarna när någon frågade om det.
  • Hunden ryckte i kopplet hela vägen hem.

Varifrån kommer rycka?

rycka, fsv. rykk(i)a = senisl. o. fno. rykkja, da. rykke = mlty., fhty. rucken (ty. rücken); av germ. *rukkian, besl. med de under rucka anförda orden; f. ö. dunkelt. — Härtill: ryck, fsv. rykker = isl. rykkr, da. ryk = lty. ruck, fhty. ruc (ty. ruck), av germ. *rukki- m. (i nsv. ofta neutr. i anslutning till andra deverbativa abstrakta); bildat som knäck, nyck. — Den nu icke sällsynta ipf.-formen röck (ofta t. ex. Strindberg o. P. Hallström; se Lundberg 2:dra avljudskl. s. 28) uppträder redan i Kolmodins Qv.-sp. 1732. Om faktorerna för denna nybildning se Lundberg s. 144.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.