Hoppa till innehållet
Ordlex

Substantiv och verb, 5 bokstäver.

linda

Vad betyder linda?

Ett stycke tunt material, till exempel garn eller band, som man virar runt något; att vira något runt ett föremål eller fästa det med sådant material

Synonymer till linda

Motsatsord till linda

Exempelmeningar

  • Hon lindade en varm halsduk runt halsen innan hon gick ut i kylan.
  • Ta en linda av tyg och för den runt handleden för att stoppa blödningen.
  • Han lindade in paketet i brunt papper och snöre innan han lämnade det på posten.

Varifrån kommer linda?

2. linda, barn- o. d., oblik form av ä. nsv. linde Lind 1749 = fsv.: bindel, gördel, kvinnobälte = isl. lindi, no., ä. da. linde, av germ. *lindan-, till mlty. lint, öfris lind m. m., band använt till besättning o. d.; väl till ty. dial. o. ags. lind, bast, som i sin tur anses höra till trädnamnet lind; alltså egentl.: gördel o. d. av lindbast; el. snarare utan förmedling av lind, direkt till den adj.-stam lind-, varav trädnamnet anses bildat; otänkbart är f. ö. ej, att ordet i stället bör sammanhållas med lat. linteum, linne (Walde s. 434). — Härav vb. linda.

Ur Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1922), via Språkbanken. Förkortningarna är Hellquists egna.

Källa: Swesaurus och SALDO (Språkbanken, CC BY), Synlex (KTH). Betydelse, exempel och motsatsord skrivna med AI utifrån källorna.